Tänkte kommentera nedanstående gästinlägg lite och förhoppningsvis försöka ge min syn på varför saker blir som de blir.
Är inte problemet lite att man aldrig får tala om större frågor som rättvisa och synen på samhällsutvecklingen i stort utan istället bara hänvisas till sakpolitiska skillnader?
Ett exempel:
Centern och Folkpartiet gråter över att det är så jävla hemskt att vara småföretagare, och visst har många av dessa det knapert och pressat. Men då handlar diskussionen bara om att stora elaka staten knycker 3 kronor för mycket i skatt istället för att vi skulle behöva ett socialt skyddsnät även för kioskägare så att de skulle känna trygghet. Sen står Moderaterna och Svenskt Täringsliv där och njuter när man för att göra det bättre för småföretagare, sänker förmögenhetsskatten för de allra rikaste (varför?) , a-kassorna för de som konkat och slopar arvsskatten så att samhället förblir lika ojämlikt som det alltid varit.
Leijonborg, Maud och varenda liberal debattör skriker om att invandrare och ungdomar skall ges möjlighet att starta företag. Tyvärr är sossarna inne på samma linje. Det som händer är att vi får ett F-skatteproletariat med folk som startar eget för att de på grund av diskriminering och den nya tidens ”flexibla” arbetsmarknad gjort det omöjligt att få en fast anställning. När många sedan slås ut blir de utfattiga, skuldsatta och hänvisade till socialbidrag eftersom a-kassan gjorts för dyr och inte är tillgänglig när man inte är anställd.
Det är bara ett exempel på hur den politiska debatten förgiftas av att ideologin döljs av kortsiktigheten. Hur man skrapar sönder den uppenbara solidariteten mellan fattiga människor i alla delar av samhället bakom en slags satsa-på-dig-själv-ideologi där man hellre skäller på de system som borde hjälpt dig än det faktum att de inte innefattar alla.
Vi kan bättre än det här. Ett annat samhälle är möjligt.
Permalänk
3 kommentarer
Logiken bakom kärnan i den samlade vänstra ideologin har för mig alltid varit rätt så glasklar:
1. Vi lever i ett samhälle där pengar genererar pengar och där makten ligger i händerna på ett fåtal
2. Detta samhälle saknar eller har en mycket liten moralisk grund.
3. Ett annat samhälle är möjligt
Vad som är kontroversiellt i detta har jag aldrig riktigt förstått, ingen liberal eller konservativ har heller lyckats förklara detta för mig. För att detta ”vänsterns påstående” skall KUNNA vara falskt krävs ju något av följande:
1. Vi lever inte i ett samhälle där pengar genererar pengar och där makten ligger i händerna på ett fåtal.
2. Att pengar genererar pengar och att makten ligger i händerna på ett fåtal är moraliskt riktigt.
3. Ett annat samhälle är inte möjligt.
Att påstå det förstnämnda eller det sistnämnda brukar till och med för en liberal eller konservativ vara rätt så magstarkt. Således måste de ju någonstans argumentera för nummer två. Men inte heller det tycks de vara villiga att göra. Nozick argumenterade visserligen för varför människor har rätt att ge varandra saker och ting, men det är iaf i mitt tycke ett ganska så långt steg ifrån att förklara varför den kapitalistiska marknadsekonomiska mekanismen att pengar genererar pengar är moraliskt gångbar. Hans argument att välfärdstaten var godtycklig är också det rätt så klent. Det argumentet bottnade sig mest i att han inte kan se skillnad på polärt och skalärt eller för den delen mellan ett dåligt exempel och ett bra. Och även om han skulle ha rätt, skulle detta ändå inte förklara punkt två.
Därför blir jag så djävla förbannad att jag ofta, fortfarande (nej det är inte något som bara händer på högstadiet, när man inte riktigt lärt sig o skilja på saker och ting än), får både Sovjet, Nordkorea och Kuba slängda rakt i ansiktet! Som något slags argument till varför man inte borde lyssna på mig överhuvudtaget ändå. ”Jamen du är ju kommunist, dig kan vi inte lyssna på”. Och jag blir inte främst arg för att det inte är pseudo-kommunistiska diktaturer som står för den största delen av djävlighet i världen idag utan liberala och konservativa demokratier. Nej jag blir arg därför att min övertygelse helt enkelt har mycket lite med en dåligt fungerande planekonomi och en paranoid diktator att göra (ingen skulle våga att koppla samman Lars Lejonborg med Pinochet). För att denna typ av argument praktiskt taget helt och hållet saknar relevans. Och inte minst för att det är ett oschysst och billigt sätt att komma undan den verkliga frågan. De skulle lika gärna kunna kalla mig för mammaknullare. Det hade faktiskt varit rätt o slätt ekvivalent. Det skulle säga mig lika mycket om vart de egentligen står i frågan.
För vad är det egentligen i vänsterns enkla budskap som man har så svårt för? Att vi tycker att det är orättvist att andra människor tjänar mer på en vecka än vad andra gör på ett helt år? Eller att vi inte tycker att efternamnet ska spela roll för en persons framtida möjligheter? Det verkar nästan som att man så gärna vill tro på att det finns en förklaring till varför det är på detta sätt, att man för att inte bli besviken helt enkelt slutat att leta. För är man rik har man förtjänat det. Eller? Och implicit; är man fattig har man också förtjänat det. Eller? Den dagen någon kan förklara för mig det moraliskt riktiga i att välstånd genererar välstånd och fattigdom genererar fattigdom, den dagen högern vilar sin politik på en stadig rättviseprincip, den dagen skall jag lägga min röst på alliansen också. Jag lovar.
Men kanske är det så enkelt att högern faktiskt inte vill ha någon rättvisa. Den nye och sedermera avgångna kulturministern sades ju ha kallat Reinfeldt för klassförädare. Och det säger väl en hel del. Den nyligen framlagda budgeten talar dock klarspråk: man har inte på långa vägar övergett sin egen klass, det nya namnet till trots.
/en gästskribent
Permalänk
1 kommentar
Håll i hatten. Jag ska nämligen lämna den miljonprogramsförort jag spenderat fem år i senast den 1a december. Flyttlasset går till området Högsbo där vi fått tag i en trea med lägre hyra än vi har nu.
Jag har trivts väldigt bra i Bergsjön, trots att de flesta icke-inflyttade Göteborgare finner det svårt att tro eftersom de matats med sina medelklassföräldrars skräckhistorier om hur det går till härute. Anledningen till flytten är för min del endast praktisk, jag vill ha möjligheten att kunna cykla istället för att hela tiden vara beroende av den kollektivtrafik som både blivit dyr och stundtals dåligt fungerande. I Högsbo kan jag cykla till stan, Frölunda torg, havet osv. och det är för mig och min sambo värt mycket.
Jag kommer dock sakna att bo i ett livligt område, då Högsbo mer har karaktären av ett rätt sömnigt pensionärstillhåll. Min sambo är uppväxt i området och har alltid drömt om att flytta tillbaka så det blir nog ändå bra det här.
Lite bloggnyheter: jag skall jobba med att att sprida nyheten om min blogg lite bättre nu, och samtidigt kommer det nog att ges utrymme för fler röster härinne också.
Opposition
Permalänk
2 kommentarer
