Småaktighet?
onsdag, 18 oktober 2006 at 1:15 (Demokratisk socialism, Personligt, Socialdemokraterna, Socialism, alliansen, opposition, politik, regeringen, val 2006, valet)
Tänkte kommentera nedanstående gästinlägg lite och förhoppningsvis försöka ge min syn på varför saker blir som de blir.
Är inte problemet lite att man aldrig får tala om större frågor som rättvisa och synen på samhällsutvecklingen i stort utan istället bara hänvisas till sakpolitiska skillnader?
Ett exempel:
Centern och Folkpartiet gråter över att det är så jävla hemskt att vara småföretagare, och visst har många av dessa det knapert och pressat. Men då handlar diskussionen bara om att stora elaka staten knycker 3 kronor för mycket i skatt istället för att vi skulle behöva ett socialt skyddsnät även för kioskägare så att de skulle känna trygghet. Sen står Moderaterna och Svenskt Täringsliv där och njuter när man för att göra det bättre för småföretagare, sänker förmögenhetsskatten för de allra rikaste (varför?) , a-kassorna för de som konkat och slopar arvsskatten så att samhället förblir lika ojämlikt som det alltid varit.
Leijonborg, Maud och varenda liberal debattör skriker om att invandrare och ungdomar skall ges möjlighet att starta företag. Tyvärr är sossarna inne på samma linje. Det som händer är att vi får ett F-skatteproletariat med folk som startar eget för att de på grund av diskriminering och den nya tidens ”flexibla” arbetsmarknad gjort det omöjligt att få en fast anställning. När många sedan slås ut blir de utfattiga, skuldsatta och hänvisade till socialbidrag eftersom a-kassan gjorts för dyr och inte är tillgänglig när man inte är anställd.
Det är bara ett exempel på hur den politiska debatten förgiftas av att ideologin döljs av kortsiktigheten. Hur man skrapar sönder den uppenbara solidariteten mellan fattiga människor i alla delar av samhället bakom en slags satsa-på-dig-själv-ideologi där man hellre skäller på de system som borde hjälpt dig än det faktum att de inte innefattar alla.
Vi kan bättre än det här. Ett annat samhälle är möjligt.
Liberal sa,
tisdag, 12 december 2006 vid 1:49
En politik som gynnar småföretagare är givetvis den bästa lösningen för att skapa fler arbetstillfällen. Växande småföretag ger fler anställda – svårare än så är det inte. Sverige är extremt beroende av storföretag som ABB och Volvo, som man gärna skattesubventionerar och gör allt man kan för att inte säga upp en endaste anställd eller, för den delen, flytta utomland. Har vi ett aktivt småföretagande behövs inte detta ”stöd” som egentligen inte gör någonting annat än snedvrider konkurrensen, något som konsumenterna i slutänden få betala.
Opposition sa,
fredag, 15 december 2006 vid 4:37
Vad som gynnar småföretagare och småföretag är för det första inte alltid detsamma. Om man urholkar de sociala trygghetssystemen på bekostnad av skattesänkningar kan det på kort sikt gynna en del småföretag, men knappast den enskilde småföretagaren.
Dessutom drabbar en sned inkomstfördelning (vilket sänkta skatter per definition leder till) den största gruppen småföretagare (tjänste- och handelssektorn) negativt. När det bara är några få procent som lyxkonsumerar eller lägger pengarna på banken bär sig helt enkelt inte servicesektorn.
En bättre inkomstfördelning (och jag vill påpeka att det är här också socialdemokraterna har misslyckats i sin iver att ge efter för nationelekonomernas till vetenskap förklädda liberala humbug) ger ekonomin möjlighet att växa.
Framförallt märks detta globalt, där minst 4,5 miljarder människor idag inte har någon som helst eller mycket liten köpkraft och därför inte bidrar till den ekonomiska tillväxten. Detta samtidigt som de fått se sina ekonomier slås fullkomligt i spillror på grund av dels ideologisk snoppmätning i form av ett kallt krig och dels oproduktiva och ojämlika liberala reformer tvingade på dem av IMF och Världsbanken.
Allt hänger ihop, ojämlikhet är resursslöseri.
Säg förresten något litet land som inte är beroende av några få stora företag?
katten sa,
måndag, 14 juli 2008 vid 11:37
Sluta inte med denna blogg!