Konsumentinfo tv-spel

tisdag, 19 september 2006 at 1:55 (Xbox360, tv-spel)

Ämneskasten är tvära på den här bloggen, men det kan inte hjälpas. Tröttnade för ett tag sedan på att vänta på Playstation 3 och köpte en Xbox360 inför releasen av årets version av alla sportspels kejsare: Pro Evolution Soccer 6.

I normala fall är jag allergisk mot Microsoft och dess strävan efter världsherravälde, men någonstans insåg jag att Sony bara är aningen bättre. Nintendos nya maskin WII, kommer hur spännande den än låter knappast bli möjlig att spela exempelvis just Pro Evolution Soccer på inom överskådlig framtid och är därför inget klockrent alternativ för mig som knappast kommer att kunna köpa drivor med 600-kronorsspel utan håller tillgodo med få favoriter.

Köpte spelet Rockstar Presents Table Tennis med maskinen och är nöjd med detta. Välgjort och utmanande. Maskinen i sig känns helt ok, menyerna funkar bra och Xbox-live gör att det finns kvalificerat och mindre kvalificierat motstånd tillgängligt när som helst.

Två mindre bra grejer dock.

1. Maskinen låter som ett tröskverk. När man vant sig vid PS2:ans dova muller kommer här något som väsnas ofantligt mycket mer. Jag förstår att prestandan kräver stora fläktar på att den trots oväsendet blir varm. Jag använder fortfarande PS2:an när jag skall titta på dvd, eftersom till och med den egentligen låter för mycket i det sammanhanget.

2. Xbox-live marketplace. Trots de dryga pengar man betalar för att ha den så kallade guldtjänsten så är fortfarande klent med gratisinnehåll. Speldemos är bra, men varför ska innehåll som exempelvis teman med olika spelkaraktärer osv. kosta pengar? Dessutom är utbudet av nya demos och nytt innehåll, speciellt i Europa-zonen väldigt klent.

Min invändning är att Microsoft verkar ha en väl fungerande innehållstjänst men att den inte fylls med tillräckligt mycket och intressant innehåll.

Opposition

Permalänk 2 kommentarer

Jag=Sellout

tisdag, 19 september 2006 at 11:56 (Personligt, politik)

Håll i hatten. Jag ska nämligen lämna den miljonprogramsförort jag spenderat fem år i senast den 1a december. Flyttlasset går till området Högsbo där vi fått tag i en trea med lägre hyra än vi har nu.

Jag har trivts väldigt bra i Bergsjön, trots att de flesta icke-inflyttade Göteborgare finner det svårt att tro eftersom de matats med sina medelklassföräldrars skräckhistorier om hur det går till härute. Anledningen till flytten är för min del endast praktisk, jag vill ha möjligheten att kunna cykla istället för att hela tiden vara beroende av den kollektivtrafik som både blivit dyr och stundtals dåligt fungerande. I Högsbo kan jag cykla till stan, Frölunda torg, havet osv. och det är för mig och min sambo värt mycket.

Jag kommer dock sakna att bo i ett livligt område, då Högsbo mer har karaktären av ett rätt sömnigt pensionärstillhåll. Min sambo är uppväxt i området och har alltid drömt om att flytta tillbaka så det blir nog ändå bra det här.

Lite bloggnyheter: jag skall jobba med att att sprida nyheten om min blogg lite bättre nu, och samtidigt kommer det nog att ges utrymme för fler röster härinne också.

Opposition 

Permalänk 2 kommentarer

Inga Elfsborgare i Blåvitt tack

tisdag, 19 september 2006 at 10:28 (elfsborg, fotboll)

Aftonbladet rapporterar idag att Elfsborgs assisterande tränare Peter Wettergren ligger bra till för tränarposten i IFK Göteborg. Om man tittar rent objektivt på det hela är det naturligtvis en jättechans för Peter, men det skulle svida riktigt rejält om en framgångsrik Elfsborgstränare lämnade för sparka och spring-klubben i väster. Jag föreslår att Elfsborg direkt erbjuder ”Wettis” en kontraktsförlängning och bättre betalt för att visa honom att Elfsborg är framtiden, inte Blåvitt. Detta visade inte minst publiksiffran på dryga 13 000 i derbyt mot Öis. I Göteborg är det numera lallarsporten hockey som gäller.

Opposition

Permalänk Kommentera

Morgonsoffor

tisdag, 19 september 2006 at 10:19 (media, politik)

Lite chockad blev man naturligtvis av nyheten att Lars Ohly räckt fingret mot Åsa Söderqvist Tralau i TV4:s morgonsoffa. Ok, hon är en arrogant och dogmatisk högeridiot, men man trodde kanske att Ohly är van. Så fort han pallras fram i tv så handlar frågorna om utrensningar och Stalin, och han borde inte inbilla sig att man kan diskutera sakfrågor i TV4 av alla ställen. Det mest intressanta är att högersossen Stigbjörn Ljunggren (som jag fortfarande inte förstått vad det är som är socialdemokratiskt med) inte hoppade på ögonblicket att ge Ohly en råsop för tilltaget.

Jag är nog inte rätt person att klandra vänsterledaren då jag själv kännt behovet att göra betydligt värre saker med exempelvis Lars Leijonborg än att räcka långfingret. Men jag såg på aftonbladet.se att de gjorde ett stort knäck på just detta finger så vi får se vad som blir resultatet.

Själv tittar jag inte på någon nyhetsbevakning i TV4 då SVT är tillräckligt borgerlig för mig. Lyckades för några veckor sedan slå på en sändning från tv4-göteborg, där en blond Askimsmadame till programledare satt och kuttrade med tre självutnämnda ”kulturpersonligheter” som alla tre innerligt hoppades på blå valseger och att ”det dumma svenska folket skulle fatta att det var dags att byta regering”. Programledaren flamsade naturligtvis med och vips försvann den av mediahögern så omhuldade ”opartiskheten” ut genom fönstret.

Apropå opartiskhet så är numera min bild av Lettlands statstelevision inte särdeles positiv på denna punkt. I SVT:s morgonsoffa satt nämligen en kvinna från denna inrättning bland de korrespondenter från andra EU-länder som man samlat ihop för eftervalskommentarer. Först beskrev hon Vänsterpartiet som sovjetkommunister, vilket väl i och för sig görs stup i kvarten även i svensk press. Sedan fortsatte hon med att kalla Sverige baklänges och världsfrånvänt eftersom vi inte omhuldat EU-tanken och eftersom våra fackförbund satt den där lettiska byggfirman i Vaxholm i blockad för något år sedan. Dessutom såg hon tydligen fram emot att se en ny ”mer modern” regering i Sverige. Det känns något underligt när statstelevisionen i ett land skickar ut någon som låter som en Per Ahlmark i full spinn som utrikeskorre.
Å andra sidan kanske det är bättre än i det svenska medielandskapet där vi bortrationaliserat utrikeskorrespondenterna helt. Idag kallas de stringers och samlar mer eller mindre endast ihop det de sett på CNN och skickar vidare det till Stockholm. Varje stringer har dessutom hand om ett löjligt stort område, såsom hela Afrika eller syd/sydostasien och Oceanien.

Det är ungefär som om jag skulle sitta i Göteborg och försöka insiktsfullt rapportera om vad som händer i Abidjans slumkvarter.

Opposition

Permalänk 1 kommentar

På GöteborgsPosten firar man valsegern

måndag, 18 september 2006 at 1:44 (media, politik)

Fick just ett sms från en källa på GöteborgsPosten. Där var det mycket muntert under dagens morgonmöte. Den borgerliga valsegern togs emot mycket positivt på tidningshuset vid Polhemsplatsen. Föga oväntat för oss som läser tidningen dagligen. Att ledarmaterielet är blått är väl en sak. Men mycket av det redaktionella materialet känns också det närmast reaktionärt.

Höjden var när man i våras satte in flera annonser för en bok skriven av en till Sverigedemokraterna knuten ekonom. Tesen i boken är att invandrare genom sin lathet gröper ur den svenska välfärdsmodellen. När nu Sverigedemokraterna som det ser ut tar plats i Göteborgs kommunfullmäktige, såväl som i en rad andra kommuner i Västsverige (4a mandat i Mölndal exempelvis) kanske GP ångrar att man lät profithungern gå före den liberala devisen om alla människors lika värde.

Biträdande redaktionschef Kent Andreasson tyckte när kontaktad om lämpligheten i att annonsen återfanns i tidningen att det var en demokratisk rättighet även för dumskallar att få göra reklam för sina böcker. Jag kan ha viss respekt för den uppfattningen. Men kanske hade det ändå varit vettigt att på något sätt i tidningen bemöta de fullkomligt befängda och faktamässigt dåligt underbyggda argument som framläggs i boken.

Opposition

Permalänk 2 kommentarer

Borgerlig valseger, logisk men beklaglig

måndag, 18 september 2006 at 1:00 (Socialdemokraterna, Socialism, Vänsterpartiet, politik)

Det är ingen slump att första spadtaget på den här bloggen tas idag, måndagen den 18e september. Gårdagens knappa, men ändå klara seger för den borgerliga alliansen kommer att vara ett återkommande tema.

Först och främst vill jag slå fast var jag står. Min röst föll på vänsterpartiet, för mig var det ett relativt enkelt val. Visst kan år av närmast oreserverat stöd till den socialdemokratiska regeringen kritiseras. Men då alternativet är en höger med nyfunnet självförtroende, stora delar av mediasverige på sin sida och en fasansfullt populistisk politik måsta man också vara realistisk. Den svenska politiska vänstern företräder idag knappt 15 % av Sveriges medborgare, och att då försöka ytterligare bryta isär denna i mindre delar skulle vara förödande. Vi måste inse vilka enorma ekonomiska intressen vi kämpar emot och se till att vi inte blir utraderade.

Många vädrar såhär dagen efter fiaskot tankar på att det kanske kan bli positivt för vänstern att sitta i opposition. Att det kanske gör att vi kan återkomma med nyvunnen styrka till nästa val när borgarnas politik visat sitt fula tryne. Problemet är att det är riktiga människor som drabbas av de nedskärningar och den skändliga socialpolitik som Fredrik Reinfeldt och hans tre kollegor företräder. Det är vi som får lida när den grundtrygghet arbetarrörelsen slagits för i 150 år gröps ur. Jag hatar att låta som Göran Persson, men perioden 1991-94 bevisade att deras intentioner, inte minst när konjunkturen vänder nedåt framåt vintern kommer att vara radikalt annorlunda än deras fluffiga retorik nu under valrörelsen försökt göra sken av.

Tre reflektioner från valkvällen:

  • Hur kan man 2006 vinna ett val helt utan miljöpolitik?
  • Hur kan man, utan större debatt etablera sig som ett arbetareparti genom att skära ned på a-kassan och ersättningen till de sjukpensionerade?
  • Hur lyckas man helt utesluta frågor som jämställdhet, utrikespolitik/EU samt miljön från valrörelsen?

Svaren är naturligtvis inte enkla. Men valet i år kändes alltmer som en opinionsundersökning mellan Persson och Reinfeld ju längre valrörelsen höll på. Samtidigt lyckades de borgerliga, genom att i många frågor sätta upp fingret i luften och känna vart opinionsvindarna blåste bland den mangrannt röstande småhusägande medelklassen.

Legio efter en sådan solklar valförlust är att först försöka omstöpa den egna politiken. Det finns en risk att detta leder socialdemokraterna till att än mer söka en mittenposition genom att anamma exempelvis en hårdare asylpolitik, hårdare straff och mindre betoning av vård i kriminalvården osv. Min förhoppning är istället att man väljer en kvinna från partiets vänsterfalang och siktar på att göra de ideologiska skillnaderna tydligare inför nästa val. Efter Perssons tio år av fullständig visionslöshet krävs en ny ton och större tilltro till sina grundvärderingar. Att moderniseras borde inte innebära att efterapa de batongliberala strömningarna i övriga europa, utan att på allvar sikta på att utveckla visionen om det gröna folkhemmet.

För vänsterpartiet gäller följande. Man måste hitta en vision om ett Sverige som inte bara liknar en idealiserad version av 70-talets socialdemokrati. Det är dags att på allvar ta tag i frågan om ekonomisk demokrati och de anställdas inflytande över produktionen.

Opposition

Permalänk 2 kommentarer