Tänkte kommentera nedanstående gästinlägg lite och förhoppningsvis försöka ge min syn på varför saker blir som de blir.
Är inte problemet lite att man aldrig får tala om större frågor som rättvisa och synen på samhällsutvecklingen i stort utan istället bara hänvisas till sakpolitiska skillnader?
Ett exempel:
Centern och Folkpartiet gråter över att det är så jävla hemskt att vara småföretagare, och visst har många av dessa det knapert och pressat. Men då handlar diskussionen bara om att stora elaka staten knycker 3 kronor för mycket i skatt istället för att vi skulle behöva ett socialt skyddsnät även för kioskägare så att de skulle känna trygghet. Sen står Moderaterna och Svenskt Täringsliv där och njuter när man för att göra det bättre för småföretagare, sänker förmögenhetsskatten för de allra rikaste (varför?) , a-kassorna för de som konkat och slopar arvsskatten så att samhället förblir lika ojämlikt som det alltid varit.
Leijonborg, Maud och varenda liberal debattör skriker om att invandrare och ungdomar skall ges möjlighet att starta företag. Tyvärr är sossarna inne på samma linje. Det som händer är att vi får ett F-skatteproletariat med folk som startar eget för att de på grund av diskriminering och den nya tidens ”flexibla” arbetsmarknad gjort det omöjligt att få en fast anställning. När många sedan slås ut blir de utfattiga, skuldsatta och hänvisade till socialbidrag eftersom a-kassan gjorts för dyr och inte är tillgänglig när man inte är anställd.
Det är bara ett exempel på hur den politiska debatten förgiftas av att ideologin döljs av kortsiktigheten. Hur man skrapar sönder den uppenbara solidariteten mellan fattiga människor i alla delar av samhället bakom en slags satsa-på-dig-själv-ideologi där man hellre skäller på de system som borde hjälpt dig än det faktum att de inte innefattar alla.
Vi kan bättre än det här. Ett annat samhälle är möjligt.
Direktlänk
3 kommentarer
Logiken bakom kärnan i den samlade vänstra ideologin har för mig alltid varit rätt så glasklar:
1. Vi lever i ett samhälle där pengar genererar pengar och där makten ligger i händerna på ett fåtal
2. Detta samhälle saknar eller har en mycket liten moralisk grund.
3. Ett annat samhälle är möjligt
Vad som är kontroversiellt i detta har jag aldrig riktigt förstått, ingen liberal eller konservativ har heller lyckats förklara detta för mig. För att detta ”vänsterns påstående” skall KUNNA vara falskt krävs ju något av följande:
1. Vi lever inte i ett samhälle där pengar genererar pengar och där makten ligger i händerna på ett fåtal.
2. Att pengar genererar pengar och att makten ligger i händerna på ett fåtal är moraliskt riktigt.
3. Ett annat samhälle är inte möjligt.
Att påstå det förstnämnda eller det sistnämnda brukar till och med för en liberal eller konservativ vara rätt så magstarkt. Således måste de ju någonstans argumentera för nummer två. Men inte heller det tycks de vara villiga att göra. Nozick argumenterade visserligen för varför människor har rätt att ge varandra saker och ting, men det är iaf i mitt tycke ett ganska så långt steg ifrån att förklara varför den kapitalistiska marknadsekonomiska mekanismen att pengar genererar pengar är moraliskt gångbar. Hans argument att välfärdstaten var godtycklig är också det rätt så klent. Det argumentet bottnade sig mest i att han inte kan se skillnad på polärt och skalärt eller för den delen mellan ett dåligt exempel och ett bra. Och även om han skulle ha rätt, skulle detta ändå inte förklara punkt två.
Därför blir jag så djävla förbannad att jag ofta, fortfarande (nej det är inte något som bara händer på högstadiet, när man inte riktigt lärt sig o skilja på saker och ting än), får både Sovjet, Nordkorea och Kuba slängda rakt i ansiktet! Som något slags argument till varför man inte borde lyssna på mig överhuvudtaget ändå. ”Jamen du är ju kommunist, dig kan vi inte lyssna på”. Och jag blir inte främst arg för att det inte är pseudo-kommunistiska diktaturer som står för den största delen av djävlighet i världen idag utan liberala och konservativa demokratier. Nej jag blir arg därför att min övertygelse helt enkelt har mycket lite med en dåligt fungerande planekonomi och en paranoid diktator att göra (ingen skulle våga att koppla samman Lars Lejonborg med Pinochet). För att denna typ av argument praktiskt taget helt och hållet saknar relevans. Och inte minst för att det är ett oschysst och billigt sätt att komma undan den verkliga frågan. De skulle lika gärna kunna kalla mig för mammaknullare. Det hade faktiskt varit rätt o slätt ekvivalent. Det skulle säga mig lika mycket om vart de egentligen står i frågan.
För vad är det egentligen i vänsterns enkla budskap som man har så svårt för? Att vi tycker att det är orättvist att andra människor tjänar mer på en vecka än vad andra gör på ett helt år? Eller att vi inte tycker att efternamnet ska spela roll för en persons framtida möjligheter? Det verkar nästan som att man så gärna vill tro på att det finns en förklaring till varför det är på detta sätt, att man för att inte bli besviken helt enkelt slutat att leta. För är man rik har man förtjänat det. Eller? Och implicit; är man fattig har man också förtjänat det. Eller? Den dagen någon kan förklara för mig det moraliskt riktiga i att välstånd genererar välstånd och fattigdom genererar fattigdom, den dagen högern vilar sin politik på en stadig rättviseprincip, den dagen skall jag lägga min röst på alliansen också. Jag lovar.
Men kanske är det så enkelt att högern faktiskt inte vill ha någon rättvisa. Den nye och sedermera avgångna kulturministern sades ju ha kallat Reinfeldt för klassförädare. Och det säger väl en hel del. Den nyligen framlagda budgeten talar dock klarspråk: man har inte på långa vägar övergett sin egen klass, det nya namnet till trots.
/en gästskribent
Direktlänk
1 kommentar
Visst känns det skönt att vi svenskar röstat in ett gäng Lidingöstolpskott och Östermalmsmadamer som regering? Det räcker inte att vi under arbetstid tvingas ner på knä av chefen varje dag. Nu sitter de dessutom förkroppsligade i regeringen. Svart städhjälp och obetald tv-licens är naturligtvis något som man bara rycker på axlarna i dessa kretsar. Skatter är enligt moderater stöld, och den bilden ser föga överraskande ut att bestå.
Jag är inte nationalekonom (och tur är väl det), men…
Såg arbetsmarknadsminister Littorin stå och uttala sig om full sysselsättning i Rapport Morgon häromdagen. En moderat som hävdar ett sånt mål är ungefär lika trovärdig som en fiskpinne som knäcker extra som kycklingfilé.
Sanna mina ord. Moderaterna har aldrig, och kommer aldrig förespråka en modell med hög sysselsättning.
Än tydligare blev detta när riksbanken valde att pytsa ner 10 miljoner i fickan till en Manhattanbracka vid namn Phelps. Årets nobelpristagare i utsugeri har tjänat sina smutsiga pengar på ett samband mellan låg inflation och arbetslöshet. Tanken om jämviktsarbetslöshet slog igenom i full skala i Sverige i skarven mellan 80- och 90-talet och vi har inte hämtat oss från plågan än. Den innebär nämligen att riksbankerna skall vara fristående och ha som allt överskuggande mål att hålla nere inflationen, vilket innebär en stående och konstant massarbetslöshet. Detta oavsett socialdemokratisk eller borgerlig regering. Skillnaden är bara att ersättningarna och därmed också lönerna pressas ner med borgarna.
En stegrande inflation är inte bra, det är jag med på. Men det är långt ifrån negativt om man har en kontrollerad prisökning i ett samhälle för att öka investeringsgraden. Inflationen är nämligen till viss del den fattiges vän. Människor med stora skulder vinner exempelvis på att kronan blir mindre värd då lånen bättre betalar sig.
De stora förlorarna på inflation är de som sitter på stora mängder kapital. Det som händer är att kapitalägarna får ett behov av att investera pengarna så snabbt som möjligt för att deras pengar inte skall minska i värde. Anledningen till att inflationen skall vara superlåg är alltså för att de redan rika inte skall behöva komma på nya idéer och istället kunna åka och glassa i St. Tropez.
Det finns väl fördelar med allt. Arbetslösa svenskar kan ju i alla fall lägga till en merit till sitt CV: inflationsdämpare.
Direktlänk
2 kommentarer
Angående U-21-fiaskot igår. Har ALDRIG på elitnivå sett en spelare göra en individuellt sämre insats än Oscar Wendt gjorde igår. Och då har jag ändå sett Fredrik Stenman slå bort 20 av 22 passningar (ja jag räknade) under en annan u-21-match för några år sedan.
Det var plågsamt, pinsamt och jävligt oroväckande för den svenska fotbollens framtid. Rasmus Lindgren och Pontus Wernbloom var bara marginellt bättre, och Fredrik Stoor köpte korv vid flera tillfällen.
Holmén var helt ok i första halvlek, men under den andra var det bara en grå dimma över hela skiten. Hur i helvete man kan sätta honom på kanten med två träben som är sena i varenda duell centralt förstår jag inte.
Kommentator Bo Pettersson efter att Vernbloom just sprungit rakt in i motståndaren med utsträckt knä utan möjlighet att ta bollen och fått ett lindrigt gult kort.
- Han är bra Vernbloom, kompromisslös och stark i kroppen.
Fullständigt hopplöst korkad hade varit min kommentar. En defensiv mittfältare skall vara tuff, ja, men att chansbryta och dra på sig billiga gula kort ”för att man bara köttar” är bara ren idioti. När de två träbenen dessutom tappar position och missar att fånga upp löpningar nio ggr av tio under matchen är det inte konstigt att vi förlorar med 5-0.
IFK göteborg, en jävla sorg.
Bort med de snedsparkande goa göbbarna från alla landslag i all framtid.
Direktlänk
Kommentera
Ämneskasten är tvära på den här bloggen, men det kan inte hjälpas. Tröttnade för ett tag sedan på att vänta på Playstation 3 och köpte en Xbox360 inför releasen av årets version av alla sportspels kejsare: Pro Evolution Soccer 6.
I normala fall är jag allergisk mot Microsoft och dess strävan efter världsherravälde, men någonstans insåg jag att Sony bara är aningen bättre. Nintendos nya maskin WII, kommer hur spännande den än låter knappast bli möjlig att spela exempelvis just Pro Evolution Soccer på inom överskådlig framtid och är därför inget klockrent alternativ för mig som knappast kommer att kunna köpa drivor med 600-kronorsspel utan håller tillgodo med få favoriter.
Köpte spelet Rockstar Presents Table Tennis med maskinen och är nöjd med detta. Välgjort och utmanande. Maskinen i sig känns helt ok, menyerna funkar bra och Xbox-live gör att det finns kvalificerat och mindre kvalificierat motstånd tillgängligt när som helst.
Två mindre bra grejer dock.
1. Maskinen låter som ett tröskverk. När man vant sig vid PS2:ans dova muller kommer här något som väsnas ofantligt mycket mer. Jag förstår att prestandan kräver stora fläktar på att den trots oväsendet blir varm. Jag använder fortfarande PS2:an när jag skall titta på dvd, eftersom till och med den egentligen låter för mycket i det sammanhanget.
2. Xbox-live marketplace. Trots de dryga pengar man betalar för att ha den så kallade guldtjänsten så är fortfarande klent med gratisinnehåll. Speldemos är bra, men varför ska innehåll som exempelvis teman med olika spelkaraktärer osv. kosta pengar? Dessutom är utbudet av nya demos och nytt innehåll, speciellt i Europa-zonen väldigt klent.
Min invändning är att Microsoft verkar ha en väl fungerande innehållstjänst men att den inte fylls med tillräckligt mycket och intressant innehåll.
Opposition
Direktlänk
2 kommentarer
Håll i hatten. Jag ska nämligen lämna den miljonprogramsförort jag spenderat fem år i senast den 1a december. Flyttlasset går till området Högsbo där vi fått tag i en trea med lägre hyra än vi har nu.
Jag har trivts väldigt bra i Bergsjön, trots att de flesta icke-inflyttade Göteborgare finner det svårt att tro eftersom de matats med sina medelklassföräldrars skräckhistorier om hur det går till härute. Anledningen till flytten är för min del endast praktisk, jag vill ha möjligheten att kunna cykla istället för att hela tiden vara beroende av den kollektivtrafik som både blivit dyr och stundtals dåligt fungerande. I Högsbo kan jag cykla till stan, Frölunda torg, havet osv. och det är för mig och min sambo värt mycket.
Jag kommer dock sakna att bo i ett livligt område, då Högsbo mer har karaktären av ett rätt sömnigt pensionärstillhåll. Min sambo är uppväxt i området och har alltid drömt om att flytta tillbaka så det blir nog ändå bra det här.
Lite bloggnyheter: jag skall jobba med att att sprida nyheten om min blogg lite bättre nu, och samtidigt kommer det nog att ges utrymme för fler röster härinne också.
Opposition
Direktlänk
2 kommentarer
Aftonbladet rapporterar idag att Elfsborgs assisterande tränare Peter Wettergren ligger bra till för tränarposten i IFK Göteborg. Om man tittar rent objektivt på det hela är det naturligtvis en jättechans för Peter, men det skulle svida riktigt rejält om en framgångsrik Elfsborgstränare lämnade för sparka och spring-klubben i väster. Jag föreslår att Elfsborg direkt erbjuder ”Wettis” en kontraktsförlängning och bättre betalt för att visa honom att Elfsborg är framtiden, inte Blåvitt. Detta visade inte minst publiksiffran på dryga 13 000 i derbyt mot Öis. I Göteborg är det numera lallarsporten hockey som gäller.
Opposition
Direktlänk
Kommentera
Lite chockad blev man naturligtvis av nyheten att Lars Ohly räckt fingret mot Åsa Söderqvist Tralau i TV4:s morgonsoffa. Ok, hon är en arrogant och dogmatisk högeridiot, men man trodde kanske att Ohly är van. Så fort han pallras fram i tv så handlar frågorna om utrensningar och Stalin, och han borde inte inbilla sig att man kan diskutera sakfrågor i TV4 av alla ställen. Det mest intressanta är att högersossen Stigbjörn Ljunggren (som jag fortfarande inte förstått vad det är som är socialdemokratiskt med) inte hoppade på ögonblicket att ge Ohly en råsop för tilltaget.
Jag är nog inte rätt person att klandra vänsterledaren då jag själv kännt behovet att göra betydligt värre saker med exempelvis Lars Leijonborg än att räcka långfingret. Men jag såg på aftonbladet.se att de gjorde ett stort knäck på just detta finger så vi får se vad som blir resultatet.
Själv tittar jag inte på någon nyhetsbevakning i TV4 då SVT är tillräckligt borgerlig för mig. Lyckades för några veckor sedan slå på en sändning från tv4-göteborg, där en blond Askimsmadame till programledare satt och kuttrade med tre självutnämnda ”kulturpersonligheter” som alla tre innerligt hoppades på blå valseger och att ”det dumma svenska folket skulle fatta att det var dags att byta regering”. Programledaren flamsade naturligtvis med och vips försvann den av mediahögern så omhuldade ”opartiskheten” ut genom fönstret.
Apropå opartiskhet så är numera min bild av Lettlands statstelevision inte särdeles positiv på denna punkt. I SVT:s morgonsoffa satt nämligen en kvinna från denna inrättning bland de korrespondenter från andra EU-länder som man samlat ihop för eftervalskommentarer. Först beskrev hon Vänsterpartiet som sovjetkommunister, vilket väl i och för sig görs stup i kvarten även i svensk press. Sedan fortsatte hon med att kalla Sverige baklänges och världsfrånvänt eftersom vi inte omhuldat EU-tanken och eftersom våra fackförbund satt den där lettiska byggfirman i Vaxholm i blockad för något år sedan. Dessutom såg hon tydligen fram emot att se en ny ”mer modern” regering i Sverige. Det känns något underligt när statstelevisionen i ett land skickar ut någon som låter som en Per Ahlmark i full spinn som utrikeskorre.
Å andra sidan kanske det är bättre än i det svenska medielandskapet där vi bortrationaliserat utrikeskorrespondenterna helt. Idag kallas de stringers och samlar mer eller mindre endast ihop det de sett på CNN och skickar vidare det till Stockholm. Varje stringer har dessutom hand om ett löjligt stort område, såsom hela Afrika eller syd/sydostasien och Oceanien.
Det är ungefär som om jag skulle sitta i Göteborg och försöka insiktsfullt rapportera om vad som händer i Abidjans slumkvarter.
Opposition
Direktlänk
1 kommentar
Fick just ett sms från en källa på GöteborgsPosten. Där var det mycket muntert under dagens morgonmöte. Den borgerliga valsegern togs emot mycket positivt på tidningshuset vid Polhemsplatsen. Föga oväntat för oss som läser tidningen dagligen. Att ledarmaterielet är blått är väl en sak. Men mycket av det redaktionella materialet känns också det närmast reaktionärt.
Höjden var när man i våras satte in flera annonser för en bok skriven av en till Sverigedemokraterna knuten ekonom. Tesen i boken är att invandrare genom sin lathet gröper ur den svenska välfärdsmodellen. När nu Sverigedemokraterna som det ser ut tar plats i Göteborgs kommunfullmäktige, såväl som i en rad andra kommuner i Västsverige (4a mandat i Mölndal exempelvis) kanske GP ångrar att man lät profithungern gå före den liberala devisen om alla människors lika värde.
Biträdande redaktionschef Kent Andreasson tyckte när kontaktad om lämpligheten i att annonsen återfanns i tidningen att det var en demokratisk rättighet även för dumskallar att få göra reklam för sina böcker. Jag kan ha viss respekt för den uppfattningen. Men kanske hade det ändå varit vettigt att på något sätt i tidningen bemöta de fullkomligt befängda och faktamässigt dåligt underbyggda argument som framläggs i boken.
Opposition
Direktlänk
2 kommentarer
Det är ingen slump att första spadtaget på den här bloggen tas idag, måndagen den 18e september. Gårdagens knappa, men ändå klara seger för den borgerliga alliansen kommer att vara ett återkommande tema.
Först och främst vill jag slå fast var jag står. Min röst föll på vänsterpartiet, för mig var det ett relativt enkelt val. Visst kan år av närmast oreserverat stöd till den socialdemokratiska regeringen kritiseras. Men då alternativet är en höger med nyfunnet självförtroende, stora delar av mediasverige på sin sida och en fasansfullt populistisk politik måsta man också vara realistisk. Den svenska politiska vänstern företräder idag knappt 15 % av Sveriges medborgare, och att då försöka ytterligare bryta isär denna i mindre delar skulle vara förödande. Vi måste inse vilka enorma ekonomiska intressen vi kämpar emot och se till att vi inte blir utraderade.
Många vädrar såhär dagen efter fiaskot tankar på att det kanske kan bli positivt för vänstern att sitta i opposition. Att det kanske gör att vi kan återkomma med nyvunnen styrka till nästa val när borgarnas politik visat sitt fula tryne. Problemet är att det är riktiga människor som drabbas av de nedskärningar och den skändliga socialpolitik som Fredrik Reinfeldt och hans tre kollegor företräder. Det är vi som får lida när den grundtrygghet arbetarrörelsen slagits för i 150 år gröps ur. Jag hatar att låta som Göran Persson, men perioden 1991-94 bevisade att deras intentioner, inte minst när konjunkturen vänder nedåt framåt vintern kommer att vara radikalt annorlunda än deras fluffiga retorik nu under valrörelsen försökt göra sken av.
Tre reflektioner från valkvällen:
- Hur kan man 2006 vinna ett val helt utan miljöpolitik?
- Hur kan man, utan större debatt etablera sig som ett arbetareparti genom att skära ned på a-kassan och ersättningen till de sjukpensionerade?
- Hur lyckas man helt utesluta frågor som jämställdhet, utrikespolitik/EU samt miljön från valrörelsen?
Svaren är naturligtvis inte enkla. Men valet i år kändes alltmer som en opinionsundersökning mellan Persson och Reinfeld ju längre valrörelsen höll på. Samtidigt lyckades de borgerliga, genom att i många frågor sätta upp fingret i luften och känna vart opinionsvindarna blåste bland den mangrannt röstande småhusägande medelklassen.
Legio efter en sådan solklar valförlust är att först försöka omstöpa den egna politiken. Det finns en risk att detta leder socialdemokraterna till att än mer söka en mittenposition genom att anamma exempelvis en hårdare asylpolitik, hårdare straff och mindre betoning av vård i kriminalvården osv. Min förhoppning är istället att man väljer en kvinna från partiets vänsterfalang och siktar på att göra de ideologiska skillnaderna tydligare inför nästa val. Efter Perssons tio år av fullständig visionslöshet krävs en ny ton och större tilltro till sina grundvärderingar. Att moderniseras borde inte innebära att efterapa de batongliberala strömningarna i övriga europa, utan att på allvar sikta på att utveckla visionen om det gröna folkhemmet.
För vänsterpartiet gäller följande. Man måste hitta en vision om ett Sverige som inte bara liknar en idealiserad version av 70-talets socialdemokrati. Det är dags att på allvar ta tag i frågan om ekonomisk demokrati och de anställdas inflytande över produktionen.
Opposition
Direktlänk
2 kommentarer
